FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE
Lördag den 17 november vad jag och älsklingen på bio och såg Breaking dawn part 2, som jag sagt under hela min graviditet att jag ska hinna gå och se innan bebis kommer. Jag hade inga direkta känningar, men allt var lite lite jobbigare den dagen, jag fick ont i ryggen när vi satt på bion men tänkte inte mer på det, men på nått vis så sa måste jag ha fattat för på vägen hem säger jag till Jonas att jag är super trött och att vi borde åka hem och vila, tänk om det skulle hända något, inte lyssnade vi på det inte utan åkte hem till Jonas syrra och hängde där ett tag, på väg hem därifrån så säger jag fast ingen av oss är hungriga att vi måste äta för tänk om.. Vi köper med oss pizza hem och åker hem och ska kolla dom sista två Johan Falk filmerna! Vi kollar ena och sen säger jag igen att vi kan inte kolla klart på nästa vi måste sova, tänk om.. Men vi slår på filmen ändå, jag har ingen ro i kroppen och börjar mitt i allt koka nappar som jag inte hunnit göra mitt i natten. Lägger även ut en bild på instagram med napparna och skriver att nu är allt klart nu får du gärna komma lilla vän! Har fortfarande inga direkt känningar, mer än att jag misstänkt under några dagar att min slempropp har börjat gå. Men har ju läst att den kan gå upp mot flera veckor innan de händer något! Och eftersom det var 2 veckor kvar till BF så tänkte jag inte mer på det! Vi går och lägger oss vid 01.30 den 18 november och innan vi lägger oss säger jag igen till Jonas att vi måste städa undan ifall att det skulle hända något så vill jag att vi ska komma hem till ett städat hem med bebis :)
Vi somnar efter en lång dag, 04.15 vaknar jag av att jag behöver gå på toa. Känner en konstig känsla i kroppen, går på toa och gör nr två för att se om det släpper. Är super hungrig och väcker Jonas och säger att jag måste äta nått och har konstig känsla i magen. Han säger koka lite nudlar och somnar sedan om gott! Jag gör som han säger och under tiden jag står där i köket slår det mig att jag kanske börjat få lite små förvärkar, vid 04.30 tänker jag att jag kanske ska börja klocka dom lite för att se. Nudlarna är nu klara och jag ska sätta mig och äta, men det går inte att sitta still redan här när jag börjar klocka värkarna så har jag 3 minuters mellanrum! Dom är ca 45-1 min långa. Väcker Jonas igen och säger att han måste komma upp och vara med mig. Han kommer upp och börjar bli orolig, jag är väldigt lugn och tänker att det bara är förvärkar, har ju knappt haft en sammandragning under hela graviditeten så svårt att säga för mig vad som är vad. Jonas tvingar mig iaf att ringa förlossningen, jag berättar som det var fast vågar inte riktigt säga att det bara är 3 minuter mellan värkarna, haha säger att dom kommer med 4 minuters mellanrum eftersom jag tror att dom kommer skratta åt mig om vi får komma in för kontroll, hon säger att det nog har kickat igång men att det kommer ta tid som förstföderska, jag får inte komma in förens det är 3 min mellan värkarna. Hon rekommenderar mig att ta 2 Alvedon och en dusch och sen försöka sova lite!
Jag hoppar i duschen och Jonas får hänga med in i badrummet och klocka värkar! Jag är fortfarande rätt lugn. Men här ändrar värkarna sig, dom gör plötsligt ondare och kommer allt tätare! Jag säger till Jonas att shit nu måste jag börja andas sådär fult, haha! Jag säger även att jag börjar bli orolig och att jag nog vill åka in för kontroll, hellre att vi får åka hem igen. Ber Jonas ringa in och dom kommer överens om att vi ska få komma in på kontroll! Men var beredda på att få åka hem! Yes tänker jag som börjat bli rädd att det är något annat som är fel! Jonas hjälper mig att klä på oss och här börjar min panik, det är inte långt mellan värkarna nu och dom gör riktigt ont! Vi tar oss ut till bilen och här någonstans börjar nog Jonas förstå att vi faktiskt ska ha bebis och börjar bli stressad. Vi kommer upp till förlossningen och Jonas släpper av mig för att parkera! Känns som det tar tusen år innan någon kommer och öppnar dörren på förlossningen. Men äntligen kommer dom, jag får komma in i ett undersökningsrum och dom sätter på CTG och kollar så allt ser bra ut, bebis mår bra och snart kommer BM och ska undersöka mig. Precis innan hon kommer, så kommer en stressad Jonas som varit så orolig! :) BM kommer och gör undersökningen och det visar sig att jag är öppet 7 CM!! Nu var kl 06.15 så jag hade alltså typ öppnat mig 7 cm på 2 TIMMAR! Galet! Här blir det bebis sa dom och nu går vi och skriver in dig!
Vi går bort till en förlossningssal nr 1, fick såklart salen längst bort men till slut var vi äntligen framme! Och jag får nästan direkt börja med lustgasen och oj vilken dröm det var! Den är fantastisk och jag är på väldigt gott humör mellan värkarna och skrattar och ber Jonas fotografera, sen kommer alla nya som ska ta över vid kl sju och då kommer en jobbiga frågan om jag vill ha bedövning, inte fan vet jag, som det är nu är det lugnt men jag vet ju inte hur mycket värre det kommer bli, ni får bestämma skrek jag mitt i en värk, men nej nej det måste du själv avgöra Sandra! Jag är så spruträdd så jag bestämmer mig för att skita i bedövning när BM säger att det gått så fort hittills och att det kommer gå fort! Jag har varken direkt ont i rygg eller mage utan nu bara ett väldigt tryck neråt! Jag skriker att jag vill krysta men det säger BM att det är för tidigt, undersköterskan tittar till mig och jag hör henne säga till BM att jag nog visst vill krysta! Jag kör på med lustgas och är i min egna lilla värld, jag är så fokuserad och inne i mig själv. Jonas var världens bästa stöd, han andades med mig när det behövdes och fick i mig lite saft och peppade mig när jag behövde! Men jag gick mest in i mig själv och bara körde! Jag undrande hela tiden vad klockan var, hade noll tids uppfattning och var hela tiden rädd att allt var utdraget och att dom skulle vara tvungna att snitta mig! Men allt gick som en dans, redan vid åtta tiden var jag fullt öppen och då hade jag tjatat om att få krysta sen vi kom in på förlossnings salen kändes det som! Men nu äntligen var det dags! Det var en befrielse att få hjälpa till och att få trycka på, kändes som jag skulle skita på mig fast gånger tusen! Men det var en fantastisk känsla! Haha! Jag trycker på för kung och fosterland! Och till slut hör jag BM säga att vid nästa värk får du hålla emot! Yes tänkte jag nu är det nära, samtidigt som jag var livrädd att nu spricker jag från A till Ö eftersom allt gått så fort! Den värken var den värsta jag kände hur jag hade pressat ut halva huvudet och var nu tvungen att bara "vila" där till nästa värk! det brände och brände så sjukt mycket. Men när väl nästa värk kom så kom vår älskade lilla Nova-Li ut till oss, den 18 november 2012 kl 09.40! Hon vägde 3415g och var 48 cm!
Det var helt klart det häftigaste någonsin varit med om och jag önskar inte att nått hade gått annorlunda! Jag hade en riktig dröm förlossning och önskar att alla får uppleva sin så!
Jag fick några små bristningar som dom satte ett fåtal stygn i och moderkakan kom ut jätte smidigt! Det värsta av allt var nästan efteråt under tiden på BB och precis efter förlossningen när BM skulle trycka på magen för att livmodern skulle dra ihop sig snabbare! Usch vad hemskt det kändes, klart det värsta! Att man när man fått sin skatt och tycker att nu är det över så måste man gå igenom alla dessa tryckningar på magen som var så hemska! Men det är ju helt klart värt det!
Allt som allt från min första värk 04.20 till 09.40 när skruttan föddes kändes som 10 minuter samtidigt som det kändes som jag hållt på i dagar! Hela förlossningen tog iprincip bara 5 halv timma! Allt kändes så sjukt vi som hade minst två veckor kvar och där låg vi nu med vår älskade som redan där och då betydde mest av allt för oss! Men som man fortfarande idag bara får mer och mer känslor för!! Jag var väldigt pigg direkt efter förlossningen och ville inte gå och lägga mig i sängen igen efter att varit uppe för att kissa utan jag ville upp och sitta, vi satt där på förlossningen och åt den "goda" frukosten och smsa bild på vårt mirakel till alla nära och kära samtidigt som vi inte kunde släppa blicken från världens finaste dotter som är bara vår!!
Här är min lilla förlossningsberättelse, lite rörig, svävande och bättre sent än aldrig! Kommer kanske en lite mer sjukhus förlossningsberättelse också eftersom det här mest är det jag kommer ihåg i mitt huvud, ska sätta mig igen och läsa igenom allt som är skrivet från sjukhuset och då kanske det kommer en liten del två med mer direkta händelser.
Vi älskar dig högst på jorden våran älskade prinsessa
Paloma Nova-Li Eleonora Wall!
Här har prinsessan precis hittat bröstet! Åh vad jag längtar till nästa gång jag får uppleva alla dessa känslor man känner, det går inte att förklara. Gud jag sitter här nu och är helt tårögd av alla känslor som kommer upp! Jag älskar dig mest av allt, visste inte att man kunde känna såhär <3